Oliver Bierhoff är i dag känd för sitt enastående huvudspel och för sina mål som avgjorde EM-turneringen 1996 för Tysklands del. På klubblagsnivå var han aldrig lika framgångsrik och det tog många år innan han fick spela för en riktig storklubb. Han började som gemene tysk i Tyskland men lyckades inget vidare. Han flyttade då till Österrike där genombrottet kom. I den österrikiska ligan har det alltid varit mycket fokus på de fasta situationerna och på huvudspelet, vilket passade Bierhoff som handen i handsken.

Ascoli i Italien fick upp ögonen för honom och han gjorde okej ifrån sig. Udineses tränare Alberto Zaccheroni köpte honom och gjorde honom till en vital del av Udinese, och för varje säsong som gick blev Bierhoff allt bättre. 1996 fick han chansen i landslaget och han tackade genom att avgöra EM-finalen mot Tjeckien samma år med två mål efter att ha kommit in som inhoppare.

Framgångarna i Udinese fortsatte och säsongen 97/98 blev han skyttekung i Serie A med 27 fullträffar. Milan köpte honom och den första säsongen i Milano gick också mycket bra, Bierhoff var ordinarie och presterade väl. De följande säsongerna blev det dock allt mindre speltid och det såg ut som att karriären närmade sig sitt slut då han lämnade klubben sommaren 2001 för att spela i franska Monaco.

I Frankrike nötte han också mycket bänk och han hade egentligen mycket tur som fick vara med i Tysklands VM-trupp 2002. Väl i slutspelet gjorde han några bra inhopp och ett mål i matchen mot Saudiarabien (8-0). Totalt blev det 37 mål på 70 landskamper.

Bierhoff skulle göra en sista säsong. Han vände tillbaka till Italien och nykomlingen Chievo där han fick en fin avslutning genom att göra klart godkända sju mål på 26 framträdanden, varav många dessutom var inhopp.

Rui Costa blev tidigt en stor portugisisk stjärna. Han avgjorde U21-VM 1991 genom att sätta den vinnande straffsparken. Som en del av den gyllene portugisiska generationen med Joao Pinto, Luis Figo och en uppsjö andra spelare var kraven stora men Costa lyckades alltid leva upp till dem. Den offensive mittfältaren hittade alltid rätt med sina öppnande passningar och när han själv sköt blev det ofta mål, oavsett om det var från fasta situationer eller i spelet. Något naturligt målsinne hade han emellertid inte, vilket också visade sig den dagen den fantastiska tillslagstekniken inte längre kunde kompensera för allt segare fötter.

1994 gick flyttlasset till Fiorentina där han omedelbart tog plats som nummer tio på mittfältet. I sju år serverade han spelare som Batistuta med bollar och Fiorentina var mycket framgångsrikt, men några titlar vinner man inte i den klubben. När Florens-klubbens pengar tog slut valde man att sälja honom för närmare 350 miljoner kronor till Milan. Detta var 2001, det år då fotbollsmarknaden var på sin absoluta topp och transfersummorna landade på enorma nivåer.

I Milan var han under sina två första år helt ordinarie, men han hade märkligt svårt att hitta målet. Han spelade ändå bra och vissa blev förvånade när importen Kaká direkt övertog nummer tio-rollen när han anlände till Milan sommaren 2003. Rui Costa fick allt mindre speltid och benen såg stundom ganska sega ut. Landslagskarriären för Portugal avslutades med EM 2004 på hemmaplan då Portugal tog silver. Han presterade 94 landskamper och 29 mål för sitt land.

Sommaren 2008 avslutade han sin aktiva karriär efter två säsonger med moderklubben Benfica. Han har blivit mycket populär som sportchef och lyckades omedelbart med att hämta stora namn som Pablo Aimar, Jose Antonio Reyes och David Suazo.

Född: 1968
Klubbar: Milan (88-02), Atletico Madrid (02-03), Lazio (03-04), Atalanta (04), Barcelona (05)
Demetrio Albertini var i första hand en defensiv mittfältare som ofta tog stort ansvar och som aldrig vek sig för trycket. Han var inte särskilt snabb och var ingen tekniker av klass, men var en bra passningsspelare och gjorde en del mål. Albertini gjorde 295 ligamatcher för Milan och 79 landskamper för Italien, han var aldrig den största stjärnan i något lag men lät stjärnorna briljera.

Efter fjorton år i Milan blev det tid för ett miljöombyte och Albertini gjorde en godkänd säsong i Spanien. Han vände sedan hem till Italien där han spelade sporadiskt för Lazio och Atalanta. I januari 2005 hade forne lagkamraten Frank Rijkaard kris på innermittfältet i sitt Barcelona och Albertini kontrakterades säsongen ut. Han gjorde bara fem matcher men avslutade karriären som en vinnare då Barcelona tog hem ligatiteln.